Biografi

1963 -1964

Namnet The Shakemakers tillkom vid en fest på Brokulla Ungdomsgård, där publiken fick hitta på ett namn och skriva det på en lapp. Vi valde sedan ut det namnet vi tyckte bäst om. Ungdomsgården användes också som replokal och musiken vi spelade, var en vild Beatmusik blandad med en avart av Rhythm & Blues. Bandet bestod av Ralp Gullstrand, Kenneth Jarhl, Carsten Olsson och Lars Böcker.

Efter några månader slutade Carsten och ersattes av Lars Hallnäs. På grund av sin låga ålder blev Lars kallad ”Lillen” eftersom han alltid blev hämtad och körd hem efter spelningarna. Lars Hallnäs slutar och ersätts av Egil Andersson. Efter en tid anlitades också en sångare vid namn Gert Wikström, eller som han också kallades ”Johnny Lee”. Under 1964 blev vi utnämnda till ”Skånes Bästa Icke Professionella Popband”. Scenklädseln var: svarta byxor, vit skjorta, röd slips, svart nappaväst och High-Heel-Boots. Vi tränade på raggargården (Brokulla Ungdomsgård) i Ramlösa och för transport av vår utrustning, fick vi hjälp av killarna och tjejerna på klubben. Vi betalade tillbaka genom att spela gratis på deras interna fester.

En episod inträffade, då vi blev inbjudna att spela på Elinebergs Fritidsgårds invigning. Då kom inte bara de besökare man förväntat sig utan även en hel del s.k. ”raggare”. Föreståndare Gösta Månsson blev lite skrämd till en början, men allt ordnade sig till det bästa, eftersom man endast ville lyssna på god musik. Sedermera blev Fritidsgården vår träningslokal med sin stora fina scen. Under hösten spelade vi ofta på Blå Vinkeln i Bjuv och Örehus i Mölle.

1965

Vid årsskiftet 64/65 lämnar Gert Wikström, Kenneth Jarhl (lumpen) och Lars Böcker bandet och ersätts med Ronny Gustavsson, Björn Hedenkrantz, och Jan Magnusson. Även en manager vid namn Tommy D Feld anställs.

Under två månader spelade vi på nattklubben Soltero ute vid Larödbaden. Under april månad slutar Ronny och Björn och som ny medlem ansluter Magnus Hansson, som vi träffat på Elinebergs Fritidsgård. Ett antal spelningar på Pärlan och Örehus genomföres under våren. Vi deltog i en tävling mellan Nordvästskånska popband på Örehus i Mölle den 16 maj, där segrande band erhöll 1000 kr. Där uppträdde också Sir Henry and His Butlers från Danmark, som spelade sin hit-låt ”Let´s Go”.

Resultatlista:

1. Shakemakers

2. Scintops

3. Sunmakers

4. Los Madison

5. Pitchers (senare Lords of Treasury)

Dagen efter kunde man läsa i tidningen: "Kraftiga förstärkare skrällde, hesa strupar tävlade hörbarligen med elgitarrer och dundrande trummor medan den ungdomliga publiken nickande instämde och slog takten omväxlande med händer och fötter. Aktörerna i respektive band giggade och utförde akrobatiska rörelser på stående fot alltmedan de tycktes smeka högtalarna – dylika en på man – med skrän och vilda gester. Det fanns band med brokig klädsel men också kostymerade sådana. Ett hade de alla gemensamt – det långa håret. Programmet hette ”Popgala 65” – vi skulle snarare vilja benämna det ”Långhårsgala” utan att därmed förgripa oss på långhårsvågen eller popmusiken som sådan."

Vid ett gigg på en popklubb i Malmö träffade vi den danske sångaren Tommy Pedersen (Tony West) och som anslöt sig till gruppen. Vi åkte på vinst och förlust upp till Stockholm med Kjell Dahl som vår chaufför och tog in på Gubbängens camping, där vi sov sex man + all utrustning i vår Folkvagnsbuss och i ett tält. På dagarna körde vi runt till skivbolag och försökte sälja in oss. Vi raggade också spelningar, jagade manager och på kvällen åkte vi tillbaka till campingen för att klämma in oss i bussen och tältet för att sova. Så småningom fixades det dock möjligheter att bo hos en kille som hette Jan Sverre.

En dag fick vi se Sleepstones turnébil stå parkerad utanför ett hus. Vi undrade vad dom gjorde där och beslöt att ta reda på det. Då sprang vi rakt i armarna på Jörgen Wiking som var manager för både dom, Nursery Rhymes och Namelosers. Vi frågade om han ville ta hand om oss och sen blev det full fart. Jörgen hade ett avtal med läskedrycks-företaget Merry, vilket innebar att vi klistrade Merrys dekal på vår Folkabuss och med denna insats fick vi fri dricka. Sleepstones fick i gengäld åka omkring i en rosa Rolls Royce, det var klasskillnad!

Första spelningen höll på att bli den sista. Vi fick fel på bilen och kunde inte meddela arrangören. Lyckades i alla fall anlända i tid och det blev stor succé. Sedan fick vi spelningar på ett antal popklubbar i Stockholm.

Vi fick napp på skivbolaget Karusell (Polydor) med skivbolagsdirektören Simon Brehm och producenten Silas Bäckström. "Ni ser tillräckligt hemska ut för att få göra en skiva", sa Simon Brehm.

Inspelningen genomfördes under juli månad i Europafilms studio i Sundbyberg med låtarna Searchin´For Shake (Gullstrand) och Walkin´The Dog (Thomas). Med på inspelningen var Tommy Pedersen – Ralp Gullstrand – Magnus Hansson – Egil Andersson – Jan Magnusson. Skivan såldes redan första dagen i 5.000 ex. och med följande recensioner i musiktidningarna.

Skivrecensioner: Searchin´For Shake / Walkin´The Dog (Polydor NH 10 992):

“Ett bra spelgäng är The Shakemakers – tämligen färska svenska popare. Grabbarna är utmärkta instrumentalister. Kompet är bland de bästa jag hört hittills. ”Walkin the dog”, B-sidan på nya singeln, svänger duktigt och bjuder på fint gitarrspel. De sångliga prestationerna på denna sida och på A-sidan, ”Searchin´for shake” ställer jag mig mer tvekande inför.”

Lite hemvävd, blå-gul pop för hugade spekulanter. Framsidan visar att The Shakemakers hör till de mer lovande inom svensk pop, om bara inte sångaren hade låtit så gnällig hade det varit en riktigt bra platta. Baksidan skäms inte för sig den heller – bandets lågmälda, svängiga stil är inte alls dum...

Searchin´For Shake var med bland de 30 låtar som förtestades till Tio i Topp, men nådde inte hela vägen fram. Tommy Pedersen slutar och Egil förenar sig med bandet Lords of Treasury.

Ny bassist

Lars Henrikson sitter i Strandqvists musikaffär och leker lite med gitarrer och basar som man ofta gjorde på den tiden. Då stannar Shakemakers buss utanför och killarna kommer in. Dom hejade på honom och frågade om han var intresserad av att spela med dom eftersom Egil, deras bassist hade slutat, Lars spelade bas så det är klart, han nappade direkt. Tidigare när Lars spelade i Scintops hade han en 30-tums baslåda som ”Pigge” hade byggt. Den var jättestor, klumpig och lite speciell. Baslådan hade Lasse köpt ut, så när han slutade, följde den med honom. Egentligen skulle Scintops ha köpt tillbaks den men det gick inte. Eftersom den var ovanligt stor hade vi problem när vi skulle ha in den i folkvagnsbussen. För att den skulle få plats i bussen, fick vi ta ut nästan allt annat. När vi sen kom upp till Stockholm bytte Lars in den till en mer normal baslåda.

Den 28 september 1965, fick vi göra vår andra skivinspelning och denna genomfördes åter i Europafilms Studio. Låtarna som spelades in var I´m Just A Rollin´Stone och Road Runner. Vid inspelningen deltog: Ralp Gullstrand – Magnus Hansson – Lars Henrikson – Jan Magnusson och Silas Bäckström på orgel.

Fotot med Jan sittande på en låda var tänkt som omslagsbild på singeln, men....

En egen Fan Club hade vi med Marianne Jansson och Eva Holmberg som presidenter. Medlemmarna skulle få ett idolkort signerat och en tidning.

På dagarna brukade vi samlas på Jörgen Wikings kontor tillsammans med de andra banden för att fika och snacka. På kvällarna spelade vi bl.a. på Star Club, Liverpool Club, Jump In, Kingside och Nalen. På Nalen var det två scener och ibland spelade vi på den stora och Tom, Mick & Maniacs på den lilla. Nästa kväll var det vår tur att inta lilla scenen och då kanske det var Lenne & Lee Kings som spelade på den stora. Vi tyckte att Tom, Mick & Maniacs hade en mycket bra sångare vid namn Tommy Körberg.

1965 – 1966

När bandet står på sin höjdpunkt, närmar sig även slutet. Lars finner sin kärlek och stannar kvar i Stockholm. Efter en Who-inspirerad spelning på Zeptett med sönderslagna attrapper, lämnar Magnus bandet och börjar i Unite 5. Bandet överlever årsskiftet 65/66 med gamla medlemmar men upplöses under våren-66. Ralp får jobb i Löfgrens Möbelaffär där ägaren har två söner som spelar i Lords of Treasury så Ralp börjar även repa och spela med dessa.

1967

Den 15 jan 1967 återuppstår Shakemakers vid en spelning på Zeptett. Det är en blandning av gamla medlemmar och några ifrån Lordarna. En av de sista spelningarna för bandet, var under juli månad på Musikernas Dag och symboliskt kunde man läsa dagen efter i tidningen: "Slättoppat på Gröningen var det när Shakemakers från Hälsingborg monterade upp sina elprylar och rev igång med sina låtar så att fönstren skalv på Grillen, de möttes av häpet gillande från såväl initierade mods som vanliga flanörer och kaffedrickare."

Ralp Gullstrand – Magnus Hansson – Lars Henrikson

2010-------

Under våren 2010 återuppstår The Shakemakers igen och har idag följande bandmedlemmar:

Ralp Gullstrand, gitarr & sång.

Magnus Hansson, klaviatur & sång.

Kenneth Jarhl, gitarr & sång.

Stig Wiinberg, bas.

Bill Svensson trummor, sång

.